Den Sista Sovjetrepubliken

07,december, 10

En procent äger en tredjedel av landets förmögenheter.

Det var huvudämnet i gårdagens Agenda i SVT. Det verkade vara ett stort problem för vissa, särskilt socialister vars inställning är att ingen får ha några tillgångar över partiets norm.

På vilket sätt är det ett problem, under förutsättning att tillgångarna byggts upp med lagliga metoder? Det gäller för det stora flertalet. I vilken form finns dessa förmögenheter? I det flesta fall som företag eller fastigheter. Det handlar om arbetande kapital som ger mängder med arbetstillfällen, som genererar mervärde och tillväxt i olika former.

Det fordras en koncentration av kapital och tillgångar över en viss nivå för att det skall gå att göra något konstruktivt som gagnar både ägaren och samhället. Följaktligen är det bra med koncentration av tillgångar hos ett mindre antal. Motsatsen, att man skulle fördela alla tillgångar till ett stort antal, skulle det generera några konstruktiva verksamheter?

Sannolikt inte, i varje fall skulle det bli mindre med för samhället utvecklande aktiviteter.

Hur kunde Socialdemokraterna tillåta detta, det var det stående temat. Hade man missat fördelningen ? Ulfskog hade påtagliga svårigheter med argumenten.

Detta mantra fördelning vittnar om den förstelning och out of date-tillstånd som kännetecknar Socialdemokratin. Måste man bedriva fördelningspolitik i ett av världens mest utvecklade länder? Som om det råder katastroftillstånd i landet, ungefär som i Sudan, och därför måste regeringen fördela varje tillgänglig krona för att folk skall överleva?

Är det missförhållanden i samhället som ger ett behov av fördelning eller är det socialismen själv som orsakar behovet?. Om staten tar ut maximal skatt av medborgarna så uppstår ett behov av fördelning till vissa delar av befolkningen eftersom socialisterna suger ut en hög skatt även av låginkomsttagare. Det passar socialisterna bra eftersom detta skapar ett beroende till staten. Statens fullständiga kontroll av medborgarna är ett av socialisternas målsättningar för att kunna behålla makten. Privat kapitalbildning ses som ett hot som skall bekämpas med skatter och begränsningar. Det är därför man vill ha en hård förmögenhetsbeskattning. Att detta skadar landet på flera sätt det förstår inte en socialist pga den begränsning mellan örona som kännetecknar denna kategori.

För ca 1,5 år sedan sade Nuder att socialdemokraterna betraktade företagare, även småföretagare, som gubbar i cylinderhatt som rökte cigarr. Det var inte särskilt mycket skämt. Socialisterna vill drömma sig kvar i det förgångna, en dröm om närmast krig mellan företagare och arbetare. Om verkligheten inte stämmer med denna syn så skaffar de sig bara större skygglappar.

Socialisternas prekära problem är att den klassiska grunden för socialismens existens, dvs sociala och ekonomiska missförhållanden, knappast existerar längre. Icke desto mindre fortsätter man sin argumentering som om Sverige fortfarande befann sig kvar i 1800-talet.

Det är skrämmande vilken mentalitet som socialisterna lyckats bygga upp i detta land.

”Hur kunde ni tillåta detta……” osv. Det anses som ett systemfel om någon lyckas bygga upp ett kapital helt lagligt. Sossarnas avundsjukedrivna perverterade propaganda mot företag och framgångsrika personer är av ett slag som för tankarna till Sovjet, Nordkorea och Kuba.

I ett europeiskt politiskt perspektiv är socialdemokraterna ett kommunistparti.

Annonser