Det måste finnas gränser för kostsamma reformer

Tittade en stund på debatt i riksdagen angående assistanslagen.

1994 då den infördes så kostade den ca 15 miljarder. I dag ca 30 miljarder. En del kan förklaras med ökade kostnader tex löne- kostnader.

Dåvarande folkpartiet var det drivande partiet i frågan.

Ökningen för övrigt förklaras med ökade behov, ökad medvetenhet om ”rättigheterna”.

En del beror på bedrägerier på avancerad nivå som avslöjats vid åtskilliga tillfällen i media.

Assistansbolagen tjänar mer pengar ju flera timmar deras klienter kan få. De har till och egna jurister som påpekar vilka rättigheter som klienterna har.

Under åren så har tydligen politikerna lagt till nya ”rättigheter” som de handikappade skall ha rätt till.

Man talade om att leva ett normalt och värdigt liv även för denna kategori i debatten.

Jan Björklund tog ett snyftexempel där ett barn som var total- handikappat både i huvudet och fysiskt behövde assistans dygnet runt. Försäkringskassan hade avslagit vidare assistans pga nya direktiv från regeringen att minska kostnaderna.

Det skulle innebära att barnet inte kunde vara hemma i fortsättningen utan skulle placeras på någon institution. Det skulle vara enligt Björklund att ”återgå till 40-talet”.

Då blir frågan vilka rättigheter som kategorin handikappade skall ha. Enligt min mening så kan man inte kräva att leva ett normalt liv, dvs som en icke handikappad, om man tex sitter i rullstol eller mot- svarande. Som handikappad måste man inse och acceptera sitt tillstånd med de begränsningar detta kan medföra. Att man får rimlig hjälp det är OK men det får finnas en gräns för vad samhället kan spendera på en enda individs behov.

Björklunds exempel där ett  barn var som ett kolli, i praktiken levande död, utan prognos till förbättring, där är det orimligt att kräva att samhället skall bistå med assistans dygnet runt.

I ett sådant fall så är det naturliga att individen, barn eller ej, placeras på institution där det finns anställd personal dygnet runt som kan ge det stöd som behövs.

Sedan fusket, de värsta fallen har avslöjats men det är sannolikt bara toppen på isberget.  För 2-3 år sedan så såg jag ett TV-inslag där en handikappad i rullstol man fick assistans. Runt honom svärmade minst 4 personer ”assistenter”. Helt perverst. Två hade troligen varit mer än nog.

Politikernas tendens, för att uttrycka sig diplomatiskt, att bevilja pengar till ”reformer” i all oändlighet skapar till slut omöjliga situationer.

Speciellt när det handlar om ”tycka synn-fall”, det nämnda är ett , flyktingar ett annat där helst hela världen skall få komma hit. Biståndet ett tredje fall där perversa 43 miljarder skall skänkas till folk och länder som både saknar vilja och kompetens att utveckla sin egen verksamhet.

Nyligen såg vi i TV ett exempel på grav korruption som är närmast regel i dessa länder.

Något ansvar relativt skattebetalare och det egna landet det märks sällan bland ”svenska”politiker.

Försäkringskassan – återbetalning

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: