I SVD så tar PJ Anders Linder bl a upp brottsligheten och bristande resurser.
Han påpekar att polistätheten är bara hälften i Sverige jämfört med Europa. Är någon därmed förvånad över tillståndet i detta land?
En faktor som har försvårat situationen är den höga brottsligheten bland invandrarna. En annan faktor som inverkar är att ryktet sprids i Europa att i Sverige är det ingen risk att åka fast.
Följaktligen har ett antal motorcykelgäng etablerats sig i Sverige. Nyligen så har det varit en ren invasion av kriminella i södra Sverige. Många kom tydligen från Rumänien. Riskfritt att göra inbrott i Sverige. Easy money.
Det faktum att Sverige är ett geografiskt stort och avlångt gör att det är svårt och dyrt att försvara både militärt och polisiärt. Det gör det tex svårt att centralisera funktioner. Resurserna måste finnas i varje region. Detta faktum i sig självt gör att större sesurser behövs relativt andra länder med annan struktur.
Närpolissystemet måste realiseras fullt ut. Det kräver ett tillskott på poliser som inte kan tillgodoses med den ökning som nu sker. 25000 poliser är sannolikt ett minimum. Polisen måste alltid ha ett övertag i resurser relativt brottsligheten. Man kan inte hålla på och ”spara” som man gör nu trots det tillstånd som råder.
Sveriges politiker har en närmast hånfull attityd mot befolkningen när det gäller försvar, både det yttre och det inre.
Jag har tillåtit mig att filosofera lite över vad som händer med utvecklingen av brottsligheten beroende av om polisen har tillräckliga resurser samt fallet när de har otillräckliga resurser.
Jag har ritat ett diagram som egentligen är två diagram som jag slagit samman för bekvämlighetens skull.
Det kräver en del förklaring. Den streckade linjen i mitten representerar polisens resurser som är konstanta över tiden.
Vad kurvorna representerar för mått är inte så intressant, det är de principiella relationerna som är intressant.
Den röda kurvan startar över resurslinjen vilket innebär att polisen har mindre resurser än vad som skullle krävas för att hålla brottsligheten konstant, eller helst minska den.
Nå vad händer med tiden med denna startsituation?
Sannolikt tilltar brottsligheten kanske sakta till att börja med, troligen sker ökningen snabbare efter en tid för att möjligen plana ut efter att ytterligare tid förflutit.
Att ökningen accelererar beror på att polisens resurser splittras på fler händelser vilket medför nya möjligheter för kriminella att agera med mindre sannolikhet för gripande.
Att kurvan planar ut kan bero på att nya skyddsstrukturer i samhället uppstår. Detta pga insikten hos både privatpersoner , organisationer och kommuner att staten, dvs rättssystemet gör inte vad det ska göra, att skydda samhället från kriminella. Medborgargarden uppstår. Kommuner anlitar vaktbolag. Privatpersoner blir vaksammare och skaffar olika typer av säkerhetssystem.
Man kan säga att staten har lämnat mycket av rollen som beskyddare av samhället i detta scenario.
Om vi startar om igen och tittar på den undre blå kurvan. Den startar under resurslinjen vilket innebär att polisen har tillräckliga resurser för att bekämpa brottsligheten. Sakta så minskar brottsligheten vilket innebär att polisen får mer resurser att koncentrera sig på den kvarvarande kriminella verksamheten. Vi får motsatt effekt relativt den röda kurvan, brottsligheten minskar snabbt under en viss period. Troligen sker en utplaning även här av andra skäl än i första fallet. Eventuellt så anser polisen att brottsligheten är ”tillräckligt” låg och minskar ambitionerna.
För att kurvan skall fortsätta att minska krävs sannolikt att statsmakten klargör att nollvisionen gäller.
Nu återstår att studera de ekonomiska konsekvenserna i de bägge fallen.
Om brottsligheten har nått så långt att den antagna utplaningen av kurvan skett så krävs det stor ekonomisk insats för att säkert få ned brottsligheten till det jag markerat som startnivå. Jag har markerat denna nivå med ”A”. Det innebär i praktiken samma sak som att starta i det läge som den blå kurvan anger.
När den blå kurvan planat ut så kanske polisen eller statsmakten tycker att nu kan vi minska resurserna, vi har nått målet. Risken är då att man minskar för mycket så att man hamnar i den startsituation som gäller för den röda kurvan.
Man får ALDRIG riskera att hamna på fel sida resursmässigt.
Därför så måste man ha en säkerhetsmarginal. Den säkerhetsnivån har jag betecknat med ”B”.
Observera att det stora spannet mellan nivå A och B. Det kan handla om miljarder som helt i onödan måste satsas varje år under en period för att man helt i onödan snålade med rättssystemets resurser och släppte upp brottsligheten.
Begreppet snålheten bedrar visheten är här direkt tillämpbart.
Jag har mest talat om polisen. Resonemanget gäller naturligtvis hela rättssystemet. Polisen, domstolar och kriminalvård.
Det är tre instanser som måste ha tillräcklig kapacitet för att klara behoven. Som jag redan påpekat kan det fordras miljarder varje år till tre instanser om man har släppt brottsligheten till nivå A.
Missköter man verksamheten så blir det dyrt att komma ikapp. Det gäller många områden, tex misskötsel av fastigheter.
Formella resurser är en sak, det kan vara en annan sak hur man använder dem. Fler poliser kanske inte hjälper om de inte används på rätt sätt.
Har inte polisen rätt policy eller metodik för brottsbekämpningen så hjälper det inte med fler poliser.
Är dessutom ledarskapet fel och moralen låg så har det samma effekt, ett mycket ineffektivt system.
Det tillstånd som råder i Sverige just nu torde vara någonstans på den röda kurvan. Troligen ganska högt upp på den branta delen.
Det räcker inte med fler poliser om inte Rikspolisstyrelsen helt omorganiseras och en korrekt metodik i det polisiära arbetet utvecklas.
Det RPS sysslar med nu verkar vara feministiska aktiviteter, rekrytering av kvinnliga poliser som ett egensyfte och att tillsätta så många chefsbefattningar som möjligt med kvinnor.
Det innebär att RPS ledning har fokus på helt fel aktiviteter.
Tidigare inlägg
Mera
Publicerat av Reflektioner 