Slutet för dagis?

Så börjar info dyka upp (SVD) under vetenskaplig form om sådant som har varit känt sedan mycket lång tid mer eller mindre intuitivt.

Små barns behov av känslomässig närkontakt med föräldrarna under de första två åren.

Länk till senare artikel i SVD på detta tema.

Även behov av stimulans för att hjärnan skall utvecklas på rätt sätt. Behovet av att utveckla en trygghetsrelation till omgivningen, i första hand föräldrarna.

Några citat:

”Men att det lilla barnets hjärna är så formbar medför också risker. Den sociala hjärnan anses vara särskilt känslig för de erfarenheter som barn gör mellan sex och arton månaders ålder. Blir man försummad under den perioden kan det hindra utvecklingen av hjärnan och försämra den emotionella förmågan. ”

”–När ett barn växer upp under miserabla psykiska och fysiska förhållanden går skadan inte helt att reparera. Modellerna för hur man förhåller sig till omgivningen sitter kvar på ett biologiskt plan, säger Britta Blomberg.”

”Erfarenheterna under spädbarnstiden lägger även grunden för hur vi hanterar stress senare i ­livet. ”

”I sin bok betonar Sue Gerhardt upprepade gånger att våra erfarenheter i fosterlivet och som spädbarn har en mycket större betydelse för våra vuxna liv än vad många inser. Föräldrars okunskap eller bristande förmåga att ge kärlek kan leda till ett livslångt handikapp hos deras barn, påpekar hon. ”

Slut citat. Mina kursiveringar.

Detta borde vara hetpotatis för de mer eller mindre politiskt röda som anser att barn kan kastas in på en institution , som korrekt skall kallas daghem, före 0700 för förvaring tills föräldrarna förverkligat sig själva den dagen och behagar hämta dem.

De underliga fenomen som poppat upp avseende ungdomars problem och illamående går inte att frikoppla från det samhällssystem som politikerna byggt upp. Där är vuxnas jämställdhet det allt överskuggande målet och hanteringen av barnen och deras miljö något sekundärt.

Problemen började synas redan i mitten av 80-talet och har sedan tilltagit.

Som av en händelse så meddelade regeringen i går att man skulle avdela mer än 100 miljoner för att förbättra hälsan bland ungdomar. En del som stöd till föräldrar med tonåringar. Ett av huvudskälen angavs vara det höga antalet självmord bland yngre. Så långt har det gått att yngre tar livet av sig. Det har nog alltid förekommit men blivit vanligare.

Förstadiet till detta är depressioner, allmän självdestruktivitet.

Men angriper man problemen på rätt sätt? Som vanligt så angriper man symptomen men undviker att forska i orsaken till problemen, den samhällsstruktur som politikerna själva skapat.

Det är inte särskilt svårt att inse att ettåringar som lämnas på daghem kan reagera negativt på en miljö som de kan uppfatta som kaotisk. Olika vuxna som de bara har sporadisk kontakt med. Att ångest och andra illamåenden kan uppstå det krävs det inte mycket fantasi för att inse.

Det finns experter som anser att barn inte bör vistas på daghem före tre års ålder. Ovanstående styrker delvis denna inställning. Släpper man lite på denna gräns så är det uppenbart att före två års ålder bör inte barn vistas på daghem.

Annonser

One Response to Slutet för dagis?

  1. Stefan skriver:

    På Babyvärlden.se diskuterar vi just nu det här med barn och anknytning, framförallt hur relationen mellan barn och förälder påverkas av dagis. Gå gärna in där och kommentera samt länka till din blogg:

    http://www.babyvarlden.se/Nyhetsartiklar/Vi-med-barn-pa-dagis-ar-inte-samre-foraldrar/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: