Alltid tillväxt??

En fråga som legat och grott under ytan länge börjar nu poppa upp till ytan, den eviga ”tillväxten”.

Nödvändigt hävdar politiker och deras påhejare ekonomerna.

Vad innebär då tillväxt? I siffror att BNP tillväxer några procent varje år. Det innebär att de aktiviteter i samhället som kan mätas i ekonomiska termer har ökat.  På den privata sidan betyder det att produktionen har ökat.   I den offentliga sektorn att omsättningen har ökat vilket vanligen innebär fler anställda. Eftersom denna sektor sysslar med tjänsteproduktion så  är det svårare att mäta den verkliga produktionen i ekonomiska termer.

Det senaste  politiska mantrabegreppet är  ”långsiktig hållbar utveckling”   eller  ”långsiktigt hållbart samhälle”.

Är det möjligt om man kräver ständig tillväxt i ekonomin?

Politikerna hävdar att vi måste exportera för att landet skall ha en positiv handelsbalans.  Men exporten baseras i hög grad på produktion av hårdvara som innebär konsumtion av begränsade naturresurser.

Politiker och ekonomer hetsar oss att öka konsumtionen för att  ”rädda ekonomin”. Är inte detta ett vansinnigt chickenrace som måste sluta på ett obehagligt sätt?

Går det att etablera ett samhälle utan tillväxt?

Svaret på den frågan torde vara att så blir det oavsett vad vi tycker om det.  När naturresurserna tryter kommer vi alltmer att gå mot ett styrt och reglerat samhälle. Ett samhälle som mer och mer kommer att likna ett nytt Sovjetunionen.  Skillnaden mot det gamla Sovjet som var ideologiskt grundat, är att det nya blir till pga nödvändigheten att hushålla med resurserna.

En växande världsbefolkning kräver mer och mer resurser.  Mycket beroende på denna befolknings strävan efter  högre  levnadsstandard.  Detta kräver resurser som kräver energi för att realiseras.

Befolkningsfrågan har världens politiker nogsamt undvikit.  Trots att den borde vara central med de tanke på de problem som har poppat upp och som kommer att bli mer uppenbara.  Kina hade en policy i befolkningsfrågan, de hade för länge sedan insett problematiken. Jordens befolkning är ca 6,8 miljarder och växer. Det går inte att fortsätta i den riktningen.

Visserligen minskar nativiteten med ökad levnadsstandard, men den utvecklingen måste nog förekommas med olika politiska styrmedel.  En befolkning på ca 3 miljarder vore troligen något att sträva efter.

De klimatproblem som påstås förvärras är ytterligare ett skäl som kräver en skärpt  syn på jordens resurs- och energiförsörjning.

SVD

Ränteproblemet

Räntan ligger fast meddelas det. På 0,25 %. En  osannolikt låg nivå.

Ett felaktigt beslut.  Den låga räntan lockar många att köpa hus som de inte klarar av att betala när räntan stigit till normala nivåer.   Inte heller har den låga räntan någon större stimulanseffekt på närings- livet.  En förutsättning för att låna och investera är att det finns avsättning för produktionen, dvs efterfrågan.

Den efterfrågan finns inte i nuvarande läge.  Man kan också fråga sig om ett företag som har så små marginaler att man  är beroende av mycket låg ränta alls skall låna.

Man borde i stället deklarera följande: Vi kommer att höja räntan med 0,25%  varje kvartal i ett år framåt. Sedan tar vi ett nytt beslut. Då vet alla vad som gäller och kan planera därefter.

SVD

Bankerna och bonus

Lönerna till Nordeas  451 anställda som sysslar med fondförvaltning var ca 500 miljoner. 100 miljoner av dessa var bonus trots att 2008 var ett mycket dåligt år.

Det gör ca 1,1 miljon i genomsnitt till varje anställd.   Ca 200 tusen i snitt är bonus.

Pressansvarig Lars Roos:

”Vi tror på rörlig ersättning som ett incitament för att uppmuntra förvaltarnas individuella prestation. Då blir det orimligt att den skulle styras av marknadens utveckling. Om tex marknaden går upp skulle det alltså innebära att förvaltaren får rörlig ersättning utan att göra något.”

Vad ger ni för den??

En övning i adaptiv argumentation??

AMF = Alla Måste Fejka?

LO-bossen är inte min favorit men jag måste dock medge att hon till minst 50% hade rätt när hon hävdade att hon blivit lurad.

Mer och mer har fokus riktats mot styrelsens ordförande. Till slut visade det sig att han suttit i  den grupp som fastställt bonusen och var fullständigt informerad. Han vägrade att redovisa på begäran i styrelsen.

Han var i dubbel bemärkelse ansvarig och därmed så skall han avgå.

Vilket han också kommer att göra.

SVD

Kvar i det gamla (s)kattespåret

Sossarna utnyttjar krisen för att med tvivelaktiga argument försöka  få igenom en skattehöjning.  Sossarnas bästa gren.

Inkomsterna är statens.  Har du för mycket pengar på banken så är det något fel, staten bör då lägga beslag på en del varje år.

Futtiga 5 miljarder får man in, det är närmast växelpengar i sammanhanget.

Inte ens LO-anslutna gillar höga skatter så  hur tänker man?

De förstår inte de negativa effekterna av hög beskattning, speciellt inte  på förmögenheter. Det har de aldrig gjort. De sitter kvar i ett primitivt fördelnings- och avundsjuketänkande.

Varför inte ta pengarna där de finns??

Minska stödet till barnomsorgen med 10 miljarder genom att avskaffa maxtaxan för medel- och överklass.  Då kvarstår ändå ett stöd på ca 40 miljarder. Räcker inte det??

SVD

Olofssons styrelseutbildning

Maud Olofsson har fixat en kurs för kvinnor som tänker sitta i styrelser.

Frågan är om det finns ett avsnitt i kursen som behandlar bonusar.

Tex:

”Kapitel 5
Hur man tillämpar ett bonussystem korrekt.
………………………………………
……………….    ”

Olofsson gillar ju starkt bonussystem med saftigt tilltagna  (omotiverade) påslag.

Närmare 1 miljon/mån det är alltså inte tillräckligt för att en VD skall göra en engagerad insats för verksamheten? Är det så då handlar det om folk som har en sned verklighetsuppfattning och då skall de inte ha en VD-befattning.

Jag har en känsla av att Olofssons försvar för bonussystem har en  icke ljustålig sida.

Jag gissar att kapitel 5  i Olofssons kurs inte finns.

SVD

Bonus med högre kvalitet

I finanskrisens spår så har ett rejält fokus riktats mot diverse ”bonusar”.

Inte minst pga SEBs sanslösa brist på taktisk känsla och timing.

Nu visar der sig att AIG har haft något liknande system eller värre, bonusar skall betalas ut trots katastrofalt negativt resultat.

Vad det avslöjar är att bonusar inte är reslultatbaserade utan ett sätt att  dölja en del av den fasta lönen.

Den grundläggande tanken eller principen för bonusar torde ha varit att  ge en extra stimulans till vissa medarbetare att  jobba skärpt för att förbättra företagets resultat.

Med resultat så har man nästan alltid syftat på det ekonomiska resultatet.

Risken med att ge högre chefer stora bonusar är att de,  med de befogenheter de har, ger sig in i spekulationsprojekt med stora risker som kan ge stora vinster på kort sikt men kan också orsaka  företaget stor skada om det går fel.

Möjligen var Carneige ett sådant fall.

I DN säger Göran Tunhammar att de högsta cheferna skall inte ha bonus. Helt rätt. Har man  5 – 20 miljoner  i årslön så är det mer än nog för att göra ett engagerat jobb som chef.

Ett bonussystem kan fungera på rätt sätt om det fokuserar på rätt faktorer och har begränsningar.

Ett bonussystem, om det alls skall få finnas, måste ta med fler parametrar än de sniket vinstfixerade, det måsta vara komponenter av kvalitativ karaktär som gynnar  företagets  interna stabilitet och långsiktiga utveckling.

Till exempel:
1.
Ledarskap.

2.
Intern effektivitet.

3.
Relationer med kunder.

4.
Personalutveckling.

Detta är bara  några tänkbara punkter som kan vara en bas vid bedömning av  utbetalning av bonus.

Parametrarnas utformning och innehåll måste till viss del anpassas till den befattningsnivå som  avses.

Det finns skäl att ifrågasätta om finansiellt resultat alls skall ingå i ett bonussystem. Satsar man i stället på de kvalitativa parametrarna så kommer man som ett resultat att få ett effektivare företag även finansiellt.

SVD1
SVD2

Bilar och marknad och finanskris

Marknaden förefaller att helt blåsa ur. Jag tror det är bra. Det kommer att snabbare skapa ett uppåttryck i efterfrågan och därmed i konjunkturen. Speciellt som den nuvarande krisen inte är renodlat konjunkturell utan delvis konstgjord pga den av inkompetens skapade finanskrisen.

Är det nuvarande mönster som de fria marknadskrafterna skapar särsklt bra?? Konjunkturen går i botten, en återhämtning sker, det nyinvesteras, man ser möjligheter, det uppstår överetablering, marknaden kollapsar en ny lågkonjunktur inleds , mer eller mindre snabbt.

Tendensen är att utvecklingen liknar en sågtandkurva där nedgången är snabbare än uppgången. Påminner lite om årstidernas växlingar, på våren kommer tillväxten i naturen, når sin höjdpunkt efter något halvår för att sedan vissna och dö under hösten. Sedan ny cykel på våren.

Naturen kan man inte göra mycket åt, men ekonomin? Vem är betjänt av denna ryckiga utveckling?? Knappast någon, men kan man göra något åt det? En elementär förutsättning för kommersiell verksamhet är att det finns efterfrågan dvs kunder som vill köpa produkterna. Eftersom marknaden numera kan betecknas som global så skulle det behövas någon form av övergripande bedömning av den potentiella marknaden. Sedan skulle produktionskvoter tilldelas varje världsdel och varje land.

Men detta låter som planekonomi och anses som fult eftersom det kopplas till kommunism. Liberalerna hävdar naturligtvis att marknaden skall sköta sig själv så mycket som möjligt, det är naturligt att företag växer upp samt läggs ner. I den högaktuella bilbranchen kan vi nu se hur man står med en enorm överproduktion pga att en skapad störning i de finansiella systemen som ingen räknat med och som skapat en dramatisk minskning i efterfrågan. Konsekvenserna har blivit dramatiska i de länder där man haft bilproduktion. Bilföretagen skriker i högan sky efter stöd från sina respektive regeringar.

Hur går det ihop med den fria marknadens principer? Innebär det att marknadsliberalismen inte har något ansvar när det går dåligt, medan man girigt suger åt sig vinsterna när det går bra? Även om man är anhängare av en marknadsliberalism så måste man rimligen också ta ett ansvar för de negativa fenomen som kan inträffa på marknaden.

Som vi har sett så har man ingen beredskap för detta, man avslöjas med byxorna nere när det kärvar till sig. Följaktligen måste man bygga upp reserver för att kunna användas vid nedgångar på marknaden. Som bekant finns det de som jobbar med motsatta ambitioner. Sk riskkapitalister som vill suga ut så mycket som möjligt ur bolagen, i praktiken en ny slags bolagsplundrare. Visserligen kan bolagen göra nyemissioner vid behov, men det är en osäker metod som inte alltid lyckas.

Per Gyllenhammar diversierade, dvs gick in i olika branscher utanför fordonssektorn. Han ville ha fler ben att stå på vid eventuell kris. Jag tycker det var en helt riktig filosofi. Dock uppstod det en ny modetrend, man skulle ”satsa på kärnverksamheten” som det hette. Det var också vad efterföljarna gjorde, ”reserverna” såldes ut.

Det paradoxala är att det som nu sker är att en marknadsekonomi på högvarv kollapsar och staten tvingas att ta över både banker och företag. Vilket innebär att vi är på väg mot statsägande och planekonomi vilket knappast var vad som önskades.

Marknadsekonomin är en positiv, effektiv kraft när den jobbar på rätt sätt. För att den skall göra det så fordras det ett ramverk för att den inte skall spåra ur. Endera finns inte det ramverket eller så fungerar det inte. På ett toppmöte nyligen så sade Sarkozy att

”… kapitalismen måste startas om med en ny moral”

Det är nog en ganska bra sammanfattning av läget. De senaste röksignalerna från voodoo-folket är att nedgången i USA blir långvarig. Det tror inte jag av de skäl jag nämde i början.

SVD

Stöd och rekonstruktion kan lyckas

På DN debatt hävdar två skribenter att det är olämpligt att staten går in i Volvo och SAAB.

Grunden för deras argumentering är att det sällan lyckats med statliga ingrepp.

Många av argumenten bygger på det statliga ägandet av  gammal modell där något modernt offensivt tänkande sällan förelåg, det viktiga var att staten ägde av politiska ideologiska skäl.

Varvskrisen tas som typexempel att statliga pengar inte ger någon varaktig förbättring.

Varför blev det varvskris? Jo Asien tog över marknaden för varven, de kunde producera tankers för priser som varken svenska eller andra västliga varv kunde konkurrera med. Därför var det dödfött med pengar till samma verksamhet om inte en omläggning av verksam- heten till andra produkter kunde göras.

Är inte situationen densamma idag med den skillnaden att nu handlar det om bilar, det är Asien som är problemet?

Delvis men inte riktigt samma sak.  Mercedes, BMW och Peugeot produceras i Europa   med lönsamhet.

De amerikanska företag som köpte de svenska tillverkarna skulle  kunna ha varit en spark framåt för Volvo och SAAB om ledningen haft rätt ideer om produktutveckling.

Relativt den externa utveckling som inträffade så hade de inte det och därför blev det kris.  Oljepris och den oväntade finanskrisen exponerade  naket de problem som legat och grott en längre tid i den amerikanska bilindustrin.

Bilindustrin i USA råkade på nytt in i  samma sorts kris som existerade i slutet på sextiotalet. Den japanska och europeiska konkurrensen gjorde att amerikanska bilar inte gick att sälja.   Då tog man fram ”kompakt”-modeller  som blev en uppryckning. Ett annat problem var bristande kvalitet där japanerna var överlägsna.

Nå, vad skall göras?  Både SAAB och Volvo måste komma loss från sina nuvarande ägare. Amerikanska bilföretag har aldrig varit föregångare när det gäller bilutveckling,  snarare tvärtom,  de fungerar mer   som bromskloss.

Går man in med statliga pengar i Volvo och SAAB så  skall det inte ske med  en passiv attityd.  Med kompetenta personer och experter skall man kritiskt granska företagens produktprogram och produktions- effektivitet.

Man skall ställa krav, vill de ha pengar så skall de villkoras.

Man måste göra upp med inrotade dogmer om modellprogram och design. Man måste sluta att låtsas att man är jämställda med toppmärken som Mercedes och BMW.

När det gäller SAAB så måste det göras rent hus med deras produktpolicy som definitivt inte är säljande. Ledning och designers måste bytas ut.

Ett utköp av bägge företagen kostar troligen högst 50 miljarder.  Man köper ut, rekonstruerar, samordnar likartade funktioner  avseende inöp, produktion och administration.

När verksamheten kommit på fötter så säljer man ut till privata intressenter.

Det är SAAB som är huvudproblemet. Där behövs en rejäl inspark och rekonstruktion med nya ideer för att det skall lyckas.

Sammantaget så tror jag att debattörerna har fel.  Med rätt styrning och en offensiv agenda så tror jag att det kan lyckas.

Tidigare inlägg

Hypotes om brottsutveckling

I SVD så tar  PJ  Anders Linder bl a upp brottsligheten och  bristande resurser.

Han påpekar att polistätheten är bara hälften  i Sverige jämfört med Europa. Är  någon därmed förvånad över tillståndet i detta land?

En faktor som har försvårat situationen är den höga brottsligheten bland invandrarna.  En annan faktor som inverkar är att ryktet sprids i Europa att i Sverige är det ingen risk att åka fast.

Följaktligen har ett antal motorcykelgäng etablerats sig i Sverige.  Nyligen så har det varit  en ren invasion av kriminella i södra Sverige. Många kom tydligen från Rumänien. Riskfritt att göra inbrott i Sverige. Easy money.

Det faktum att Sverige är ett geografiskt stort och avlångt gör att det är svårt  och dyrt att försvara både militärt och polisiärt.   Det gör det tex svårt att centralisera funktioner. Resurserna måste finnas  i varje region.  Detta faktum i sig självt gör att större sesurser behövs  relativt andra länder med annan struktur.

Närpolissystemet måste realiseras fullt ut. Det kräver ett tillskott på poliser som inte kan tillgodoses med den ökning som nu sker. 25000 poliser är sannolikt ett minimum. Polisen måste alltid ha ett övertag i resurser relativt brottsligheten. Man kan  inte hålla på och ”spara” som man gör nu trots  det tillstånd som råder.

Sveriges politiker har en närmast hånfull attityd mot befolkningen när det gäller försvar, både det yttre och det inre.

Jag har tillåtit mig att filosofera lite över vad som händer med utvecklingen av brottsligheten  beroende av om polisen har tillräckliga resurser samt fallet när de har otillräckliga resurser.

Jag har ritat ett diagram som egentligen är två diagram som jag slagit samman för bekvämlighetens skull.

Det kräver en del förklaring. Den streckade linjen i mitten representerar polisens resurser som är konstanta över tiden.

Vad kurvorna representerar för mått är inte så intressant, det är de principiella relationerna som är intressant.

Den röda kurvan startar över resurslinjen vilket innebär att polisen har mindre resurser än vad som skullle krävas för att hålla brottsligheten konstant, eller helst minska den.

Nå vad händer med tiden med denna startsituation?

Sannolikt tilltar brottsligheten kanske sakta till att börja med, troligen sker ökningen snabbare  efter en tid för  att möjligen plana ut efter att ytterligare tid förflutit.

Att ökningen accelererar beror på att polisens resurser splittras på  fler händelser vilket medför  nya möjligheter för kriminella att  agera med mindre sannolikhet för  gripande.

Att kurvan planar ut kan bero på att nya skyddsstrukturer i samhället uppstår. Detta pga insikten hos både privatpersoner , organisationer och kommuner  att staten, dvs rättssystemet gör inte vad det ska göra, att skydda samhället från kriminella. Medborgargarden uppstår.  Kommuner anlitar vaktbolag. Privatpersoner blir vaksammare och skaffar olika typer av säkerhetssystem.

Man kan säga att staten har lämnat mycket av rollen som beskyddare av samhället i detta scenario.

Om vi startar om igen och tittar på den undre blå kurvan.  Den startar under resurslinjen vilket innebär att polisen har tillräckliga resurser  för att bekämpa brottsligheten.  Sakta så minskar brottsligheten vilket innebär att polisen får mer resurser att koncentrera sig på den kvarvarande kriminella verksamheten.   Vi får motsatt effekt relativt den röda kurvan, brottsligheten minskar snabbt under en viss period.  Troligen sker en utplaning även här av andra skäl än i första fallet.  Eventuellt så anser polisen att brottsligheten är ”tillräckligt” låg och minskar ambitionerna.

För att kurvan skall fortsätta att minska krävs sannolikt att statsmakten klargör att nollvisionen gäller.

Nu återstår att studera de ekonomiska konsekvenserna i de bägge fallen.

Om brottsligheten har nått så långt att den antagna utplaningen av kurvan skett så krävs det  stor ekonomisk insats för att säkert få ned brottsligheten till det jag markerat som startnivå. Jag har markerat denna nivå med ”A”. Det innebär i praktiken samma sak som att starta i det läge som den blå kurvan anger.

När den blå kurvan planat ut så kanske polisen eller statsmakten tycker  att nu kan vi minska resurserna, vi har nått målet. Risken är då att man minskar för mycket så att man hamnar i den startsituation som gäller för den röda kurvan.

Man får ALDRIG riskera att hamna på fel sida resursmässigt.

Därför så måste man ha en säkerhetsmarginal.  Den säkerhetsnivån har jag betecknat med ”B”.

Observera att det stora spannet mellan nivå A och B. Det kan handla om miljarder  som helt i onödan måste satsas varje år under en period för att man helt i onödan  snålade med rättssystemets resurser och släppte upp brottsligheten.

Begreppet snålheten bedrar visheten är här direkt tillämpbart.

Jag har mest talat om polisen. Resonemanget gäller  naturligtvis hela rättssystemet. Polisen, domstolar och  kriminalvård.

Det är tre instanser som måste ha tillräcklig kapacitet för att klara behoven. Som jag redan påpekat kan det  fordras miljarder varje år till tre instanser om man har släppt brottsligheten till nivå A.

Missköter man verksamheten så blir det dyrt att komma ikapp.   Det gäller många områden, tex misskötsel av fastigheter.

Formella resurser är en sak, det kan vara en annan sak hur man använder dem.  Fler poliser kanske inte hjälper om de inte används på rätt sätt.

Har inte polisen rätt policy eller metodik för brottsbekämpningen så  hjälper det inte med fler poliser.

Är dessutom ledarskapet fel och moralen låg så  har det samma effekt, ett mycket ineffektivt system.

Det tillstånd som råder i Sverige just nu torde vara någonstans på den röda kurvan. Troligen ganska högt upp på den branta delen.

Det räcker inte med fler poliser om inte Rikspolisstyrelsen helt omorganiseras och en korrekt metodik i det polisiära arbetet utvecklas.

Det RPS  sysslar med nu verkar vara feministiska aktiviteter, rekrytering  av kvinnliga poliser som ett egensyfte och att tillsätta så många chefsbefattningar som möjligt med kvinnor.

Det innebär att RPS ledning har fokus på helt fel aktiviteter.

Tidigare inlägg

Mera