I SVD så skriver RPS chef om ambitioner med polisverksamheten. Man har en känsla av man inte riktigt vet vad polisarbete går ut på, man liksom famlar sig framåt. Det är ganska naturligt att det blir så när man helst inte vill gå ut i verkligheten utan helst sitter inomhus hela dagarna. I ett debattprogram för en tid sedan så gällde en dag just då: I Göteborg gick 200 poliser i i polishuset på morron men endast 8 gick ut i yttre tjänst!!!
Rötan har stigit till oande nivåer inom kåren och huvudansvaret för detta är RPS och länspolischeferna. Om det är mer viktigt med jämställdhet än kompetent ledarskap då blir mycket fel. En ytterligare felfaktor är att rekrytera olämpliga individer på lokal nivå ur ljusskygga kategorier. Poliser skall INTE rekryteras lokalt, det borde vara en självklarhet.
För en tid sedan så gjorde SVD en enkätundersökning bland läsarna. Det gällde vilket förtroende som allmänheten hade för polisen.
Siffrorna var ungefär så här:
Dåligt förtroende: 48 %
Måttligt förtroende: 38 %
Stort förtroende: 14 %
Således har bara 14 % av befolkningen stort förtroende för polisen. Mina erfarenheter av polisen under de senaste 20 åren är av samma sort.
De här siffrorna borde leda till starka reaktioner på Rikspolisstyrelsen och Justitiedepartementet. Men icke, sleep deep as usual.
I Aftonbladet 080225 på debattplats så redovisas ett mycket djärvt experiment av två poliser i Skåne.
Man hade fått en snilleblixt, hm hm hm kanske skulle man börja jobba med såna därninga vardagsbrott . Med det skarpsinne som utmärker det svenska polisväsendet så hade man anat att det fanns ett missnöje med polisens bristande effektivitet.
Det har blivit en ”spretig” diskussion, säger de, pga av oklarhet om vad som är bra polisverksamhet.
Svårt.
Man har gjort trygghetsmätningar och prövat att arbeta med begrepp som medborgarperspektiv och kundnöjdhet. Häpp!!
När behoven i kommunerna har kartlagts så har man vidtagit åtgärder.
Större synlighet och en låg tolerans mot problem och ordnings- störningar har varit strategin.
Man har kunnat se positiva resultat. Häpp!!
Det medborgarbaserade sättet att arbeta har resulterat i att allmänheten har fått en mer positiv syn på polisen. Hm hm hm.
Det här är inte illa:
”Mycket tyder på att om polisen använder trygghetsmätningar och har förmågan att arbeta efter dess indikationer så förbättras relationen till allmänheten.”
Hm hm hm.
De har också frågat de som anmäler brott hur nöjda de är med polisens arbete. Bl a så är folk nöjda med polisens arbete vid bilstölder och bostadsinbrott!!! En stor överraskning. På vissa håll avskrivs sådana ärenden direkt.
Man hade också undersökt allmänhetens reaktion på 112 larm.
Många var missnöjda. Antalet missnöjda kunde räknas till tiotusentals!! Slutsatsen var att det kunde bero på ett ”arbetssätt som inte var helt genomtänkt”.
Det resulterade att polisen systematiskt dagen efter ringde upp de som akutlarmat och frågade om det fanns något de kunde bidra med.
Dett arbetssätt ledde till en ”närmast sensationell förbättring av nöjdheten hos dem som ringt 112”.
Polisen är i allt väsentligt beroende av allmänhetens förtroende och acceptans för en för en väl fungerande verksamhet tror de.
Jaså, verkligen ??
Det tycks gå alldeles utmärkt att ge fan i det mesta som inte passar eller som polisen bara inte gillar eller har lust med.
Någon skyldighet att agera objektivt eller opartiskt det har inte synats på mycket länge. Jag vet eftersom jag bor i Västmanland.
De slutsatser av projektet som dragits är att om polisen bekämpar brottslighet på lägre nivå så har det en även inverkan på den mer avancerade brottsligheten.
Sammantaget ger det en högre grad av förtroende för polisen vilket gör att samarbetet med allmänheten fungerar bättre.
Jaha ja vad skall man säga om det här? Man kommer spontant att tänka på den där figuren som doktorerade på badrumsstädning.
Det mesta borde vara självklart för folk som har något bakom pannbenet. Det här bara bekräftar det man uppnådde i New York genom att genomföra nolltolerans mot brott. Dvs man gick stenhårt på småbuset av olika sorter.
Resultatet blev en kraftig nedgång av all brottslighet även på högre nivå. Diverse krimliberaler har naturligtvis försökt att bortförklara effekten. Uppenbart av skräck för att metoden skall införas i Sverige.
Det som diverse odugliga Rikspolischefer har genomfört i Sverige det är precis raka motsatsen. Man skall inte bry sig om det som drabbar vanliga människor. Man skall prioritera. Det är ett svepskäl för att skriva av så många ärenden som möjligt som man inte gillar. Står det i polislagen att man får göra det ?? Svar nej.
Länk till polislagen.
Den sista chefen på RPS, han som fick sparken, införde den lysande polisiära metodiken i polisarbetet att ”man skall inte åka på allt”. ”Kom igen om det blir värre” det har blivit ett standardsvar.
Det är precis motsatsen till vad man skall göra. Det var denna metod och mentalitet som var starkt bidragande till fallet i Rödeby.
Vad som synts länge och det som denna artikel är en indikation på, det är hur stelt, initiativlöst och slappt det är inom polisväsendet. Eftersom det har varit så här i många år så uppkommer frågan: Kan detta ha pågått utan att det funnits politiskt stöd ??
Svaret är NEJ. Socialdemokraterna vill inte ha ett effektivt rättssystem eftersom de har starka bindningar till det kriminella kollektivet.
Thomas Bodström har sagt vid minst ett tillfälle: ”Vi vill att kriminella skall ha låga straff” .
Därmed så är grundorsaken till rättsrötan klarlagd.