Skolk var ämnet för dagen. Det var nog ganska vanligt då projektet börjde men närvaron hade blivit bättre för de flesta.
Här fanns det dock en tjej som hade påtagliga svårigheter att komma upp ur sängen. Om det var den verkliga orsaken eller något helt annat det framkom inte. Det gick så långt att att en av lärarna hämtade henne vid hemmet och följde henne till skolan.
Well, well ska det var på detta sätt?? Att det skall ingå i skolans uppgifter att hämta elever till skolan? Ligger problemet i skolan eller i hemmet??
Troligen på bägge ställena, en skola som inte driver verksamheten på ett tillräckligt beslutsamt sätt, inte minst map normerande attityder. Hemförhållanden som kanske är knepiga för en del.
I det här aktuella fallet så visade det sig att hon inte var en svagpresterande elev utan snarare tvärtom. Frågan är om det var insikten att ”det här fixar jag ändå” eller en skola som inte var tillräckligt stimulerande?
Ur strikt regelsynpunkt spelar det ingen roll, grundskolan är obligatorisk. Är det dags att införa böter för föräldrar som inte skickar ungarna till skolan? Det är nog det enda som hjälper.
Det började uppstå panik i projektledningen. Tvivel om att man skulle uppnå målet att klassen skulle bli en av Sveriges bästa 3:e klasser. Lärarna började tivla på att målet skulle uppnås, främst pga tidsbrist.
Den fråga man ställer sig är: Är det verkligen rimligt att ställa ett sådant mål? Speciellt som klassen inte var någon stjärnklass, snarare tvärtom. Om klassen hade varit en medelbra klass utan akuta problem skulle kanske målet kunna ha uppnåtts.
I det här fallet så är det orimligt att ställa kravet på lärarna att de skall skapa underverk.
De har skapat en rejäl uppryckning, bara det är något positivt som de lokala lärarna kan lära sig av metodmässigt.
