I Danmark skall man ge heroinister gratis heroin. Fördelen med det är uppenbar.För att ha råd att köpa heroin så begår missbrukarna ständigt kriminella handlingar. Butiksstölder, lägenhetsinbrott mm. Småbrottsligheten orsakas i stor utsträckning av missbrukare pga deras beroende och ständiga behov av nytt knark.
Ger man dem gratis heroin så försvinner en stor anledning till till att begå brott.
Dessutom om man genomför systemet i stor skala: Man kortsluter heroinmarkanaden för knarkkungar och langare. Man uppnår direkt två stora fördelar med detta system.
En av sossarnas besserwissrar förklarar naturligtvis att detta är inte bra, det skall inte provas i Sverige.
Det är precis vad man skall göra. Det brukar bli bra om man gör tvärs emot sossarna.
Så här borde ett svenskt system fungera:
1.
Missbrukarna erbjuds gratis knark, inte bara heroin utan även kokain och amfetamin och evuentuellt andra frekventa medel.
2.
Förutsättningen för att de skall få gratis knark är att de registrar sig och går med på behandling för sitt missbruk.
3.
I behandlingen ingår även att få in dem i ett normalt liv , hjälp med bostad, jobb mm vid behov.
4.
Polisen skall stå utanför systemet och skall inte ha tillgång till registren.
Fördelarna blir de som beskrevs i inledningen. I Sverige råder en demagogisk principfasthet runt drogkulturen. Ett dynamiskt grepp på problemen som det ovanstående möts med panik och nejsägande. Det gäller det ”riktiga” knarket som utmålas som oerhört farligt. Vilket det är vid missbruk. Dock inte allt knark uppenbarligen.
Såg i går ett program om olika typer av knark där man klassade de olika preparaten beroende på farlighet.
Alkohol och tobak ansågs farligare än LSD och andra ökända preparat.
Staten tjänar miljarder på att sälja flytande knark i form av alkohol. Skatten på tobak ger mycket stora statsinkomster.
Vad staten säger med det är: Folket behöver knark, därför förser vi dem med det.
Men det är tydligen skillnad på knark och knark.